Stort tack till alla som var med på FINAs Stockholmsresa! Här nedan kommer en kort rapport om vår händelserika Stockholmsresa. Reserapporten är skriven av bloggaren och Fina-medlemmen “P”.
Stånk! Hemkommen från Stockholm med just about lika mycket ork kvar för morgondagen som… welll… Det är väldigt lite ork hur som helst. Bussresan upp från Åbo tog musten ur mig, och jag hann inte alls med det jag tänkt göra ikväll (gå till skolan för att printa ut och lämna in min praktikrapport). Men, hur var då resan? Vad hände? Vem sade vad och vad shoppades?
Måndag: Resan började inte helt perfekt. Vädret var gråmulet med inslag av regn, och vår busschaffis ner till Pori var helt galen. Trots att bussen blev fullare och fullare fortsatte han med att ta på mer folk, så när det äntligen fixades fram en extrabuss så innehöll vår buss en halv busslast för mycket folk. That’s a lot of people. Dessutom var det en tantjäkel som tagit en av våra bokade platser och sedan blåljög om det rätt upp i våra ansikten, och orsakade en del groll mellan oss och en ung kille som istället fick skulden. Skäms på dig tanten!
Väl nere i Åbo blev läget mycket trevligare, med början då det började råda tveksamheter runt vilken ingång till båten man skulle ta, och kunde man ta fel? Den frågan fick aldrig något svar. Däremot kunde vi konstatera att buffén, om än mycket välkommen i början, blev roten till en del ont som följde därefter. En efterrätt fick smeknamnet “Bjärji”, och vår eminenta ordförande började droppa hysteriskt roliga oneliners redan på måndagkväll. Som sista sällskap blev vi utsjasade från buffén när den stängde, och sökte oss vidare via tax freen till dansgolvet. Som vi ägde. Trodde vi. För tydligen var dj:n en mycket obstinat typ. Ingen sov knappt något, och vi som gjorde det sov i lutning.
Tisdag: Det var segt att stiga upp på tisdag morgon, och segheten fortsatte när vi senare skulle försöka orientera oss ut från T-Centralen. (Den nya dokusåpan: följ 8 individer då de förtvivlat söker efter rätt utgång!) Vi hittade sist och slutligen ut, och började söka efter ett öppet café att inta frukost på. När vi väl hittade ett lärde jag mig den hårda vägen att tacka nej till grädde på kakaon. Det enorma berg av grädde som pöste ut över kanterna på mitt glas kakao var… svårforcerat, och jag erkänner att jag mådde illa en stund efteråt.
Fästmannen och jag lämnade de andra för att försöka gå bort tröttheten (och bismaken av grädde). Inga butiker var direkt öppna, så vi åkte tunnelbana i kanske en timme. Tunnelbana är kul, och man sover rätt så bra på dem. Vi återvände ändå in till centrum vid 10-11 tiden och regelrätt shopping utbröt. Skor och kläder inhandlades, och Fästmannen led i det tysta medan jag swooshade runt på gina tricot. Den lilla önskelista jag satt upp innan resan gick i tusen bitar redan tidigare på bianco, där de inte hade min önskesko i rätt färg. Däremot lyckades tjejen bakom disken nästan övertyga mig om att samma sko i turkost var snyggt. Resten av listan gick upp i rök på gina, när jag inte hittade rätt tunika, utan istället hittade en annan som ersatte både den ursprungliga tunikan och boleron jag pejlat in mig på. Skorna som jag sist och slutligen köpte var väl lite skonsammare för hälen, men inte direkt lika skonsam för tårna. Jag har skavsår ännu.
Sent omsider (efter många tunnelbaneåk) checkade vi in på vårt vandrarhem, och alla pustade ut och prisade kollektivt duschen som det bästa någon någonsin uppfunnit. Gänget styrde kosan mot en restaurang i Gamla Stan, medan Fästmannen och jag satte kurs mot Söders Hjärta. Ypperlig mat igen, och hemfärden blev precis lika plågsam för fötterna som förra gången. Ah, the joy of repetition. Folk verkade även betydligt nöjdare med sängarna denhär gången. Ingen nerförsbacke whatsoever och mjuka madrasser. Zzzz….
Onsdag: Det blev utcheckning från vandrarhemmet, och sedan guidning på Stockholms uni, och jag inhandlade två böcker på universitetets bokhandel (Obamas Min far hade en dröm och Khemiris Invasion!). Efter avslutad guidning tog vi tunnelbanan in mot Stureplan (under några skämt om att vi skulle bonga kändisar. Jag såg ingen). Fötterna plågades igen, och på något sätt hamnade Fästmannen och jag ut på Söder efter en del springande runt Sergels torg (Ben&Jerry lösglass är underbart gott!). Inne in centrum shoppade jag ett par tröjor från Ohio och två filmer (Miami Vice och Young Guns II) från Clas Ohlson.
Ute på Söder tog vi en tur upp i Katarinahissen. Mäktig utsikt, that’s for sure. Yrade därefter runt på Söder en stund innan vi mötte upp med de andra på T-Centralen. Vi tog tunnelbanan till Slussen, och traskade därifrån till Viking-terminalen (även om vi kunnat ta en buss…). Fötterna protesterade as per usual, och jag fick höra att jag tydligen anammat det Stockholmska tempot, med andra ord: snabbt.
Båtresan hem började någotsånär lugnt. Ett par tyska killar höjde intresset, och planer smiddes. Missade början av karaoke, men kom så pass lagom att jag fick bevittna hur en full man sjöng Anne Mattilas “Asfalttiviidakko” åt vårt sällskap. Efter fullbordad sång kom han för att klargöra att det var oss han dedikerat sången till, samt började skylla ifrån sig då han tyckte han sjöng dåligt. Vi… tja… försökte uppträda värdigt, och lyckades väl ganska bra. Vår ordförande grämde sig aningen över att hon missat det när vi senare berättade om det.
Det diskuterades namn (Vora som flicknamn?) och bilder i en av våra hyttar, och folk var på g. Hade tänkt hänga på senare, men fastnade i Khemiris bok, och lite senare i John Blunds nät. I regret it.
Torsdag: Väckning lagom för att få se en riktigt vacker soluppgång och inta frukost i buffén. Gjorde mina sista shoppingfynd i taxfreen (J.Los Live luxe) innan vi tog vårt pick och pack för att gå av båten. Tydligen hade det hänt en hel del igår när de andra festat, och om jag förstod saken rätt hade vissa kommit tillbaks till sin hytt bara en halvtimme tidigare. Fick ett play-by-play av händelserna i bussen, även om jag missade en hel del, då jag sov från Åbo till Pori, but I got the gist of it. Skulle gärna ha varit där, det lät kul!
Tror alla var ganska sega, men det hindrade inte humorn från att sätta in. M-s olagliga banan var tydligen i fara för polisens bananrazzia, Kaskö blev (Sydösterbottens?) Ibiza, och vår busschaffis från Pori till Vasa analyserades (vad en framtida busschaufför säger till sin studiehandledare…). Jag tyckte han liknade en av deltagarna i Sveriges värsta bilförare, vilket väl inte var en helt tröstande tanke.
Framme i Vasa kändes det skönt att vara hemma. Fick skjuts hem, och började packa upp. Följande har inhandlats under resan:
- vit tunika och svarta leggings från gina tricot.
- vita/bruna skor från bianco
- röd top, vit tröja och halsband från Ohio
- två filmer från Clas Ohlson
- två böcker från Stockholms universitets bokhandel
- choklad och Bailey’s från tax free
- J.Lo Live Luxe från tax free
Följande oneliners höjde stämningen på resan:
“Handi go breivi hidi bergi!” (H- om en efterrätt bredvid en annan i buffén)
“Ska vi ta me oss hede bjärji?” (J- om berg-efterrätten)
“He e gratis, fast vi har ju betala för e!” (J-, antagligen om buffén)
“Nej, jö sluut!” (J-, även om hon hävdar att hon inte sade just detta)
“Jär fösöker ja erbjud er underhållning på min egen bekostnad! (J- igen, vid Viking terminalen inför påstigningen hemåt)
